Att bli av med en sjukdom som Anorexia, eller överhuvudtaget en ätstörning så krävs det ett enormt mod.

Man kan inte säga till en ätstörd att det är ju bara att äta..

Det tar väldigt länge att bara inse att man är sjuk, och när man har insett det så har man tagit ett steg i rätt riktning och kommit en bit på vägen.

En hemsk sjukdom att drabbas av, och man förlorar så mycket av det sociala livet..

Man sitter där i sin egen värld, en bubbla, och säger ingenting.

När jag var som dåligast kunde jag knappt prata, det var bara mummel hur mycket jag än ansträngde mig..jag tappade ortoligt mycket hår, stora hårtussar..paniken när man stod i duschen och drog fingrarna genom håret och dom var täckta i hår.

Jag duschade håret så sällan jag kunde bara för att slippa se allt hår som bara rasade av..Det finns ingenting positivt med denna sjukdom..Kroppens alla funktioner slutar fungera och det kan ta flera år innan dom kommer igång igen..och det är inte alltid dom gör det heller, man kan tex. bli steril.

Så all hjälp man kan få är värdefull.

Det här är inget som jag ens skulle önska den värsta fienden..

Pusss