Utan att egentligen veta vad jag ska skriva så skriver jag här nu.

Känns lite småjobbigt just nu..vet inte varför, men känns ungefär som att man ska pressa sig förbi två stora starka männ som står ivägen.

Nu har jag insett lite att jag saknar mina två (människor) som jag gick och pratade med, då kändes det bara hemsk och jobbigt att gå dit och prata, men det var väll för att jag visste EXAKT och helt ordagrant vad dom skulle fråga, jag kunde liksom träna in svaren i skallen innan jag skulle dit.

Det var samma frågor varje gång.

Men ibland så fick jag gå iväg med den unga (det var en ung och en äldre) och vi satte oss i ett annat rum och pratade om saker som jag tycker om, tex. kläder,parfymer,smink..

Sen kom man bara in på allt mer och mer, och hon fick som veta allt utan att fråga på det sättet som den andra gjorde, och då var det inte riktigt lika jobbigt.

Men om jag skulle vara HELT ärlig, då skulle det faktiskt kännas ganska bra att gå och prata lite ibland med henne.

Bara för att sitta där och prata och känna att om det är något så kan jag säga det..

Vill inte gå och prata med nån kurator, skulle vara bra med dom jag redan gått hos, eftersom dom vet vad jag har varit med om osv..

Skulle också vara bra att ha någon att prata med som kan följa med lite på vägen tills kroppen är helt återställd..

Att få Anorexia innebär inte bara att man går ner sjukligt mycket i vikt..det kan också innebära att man tappar mensen och då KAN man bli steril, man tappar otroligt mycket hår(jag tappade hårtussar) och det växer persikoliknande fjun på hela kroppen och det är ju för att kroppen ska kunna hålla sig varm.

Jag satt alltid med långkallsånger,tjocka mjukisbyxor,sockar,tjocksockar,linne,kofta,fleecef
ilt som hade ett hål i mitten för skallen och med krage, och sen med en till filk på allt det, och jag höll på att frysa ihjäl..dom andra kunde typ svettas:O

Ställ lite frågor så har jag nå att svara på, alla frågor är välkommna och inga frågor är dåliga frågor!