Det finns en person, som är så nära mig,men det känns som att *den* är så himla långt bort.

Önskar man bara kunde prata ut..vill bara skrika ut allt,få allt bra,som det var förut!

Hur ska man börja förklara det?

Det är just början som känns så himla svårt..sen skulle det nog gå bra.

Skulle så gärna vilja att det var som förut, har försökt dixa det så många gånger, men det kommer alltid något sorts förhinder.

Du borde ju märka hur mycket jag försöker, men du gör inte det, eller så bryr du dig inte, men den tanken vågar jag inte ens tänka.

ÄNTLIIIGEN FREDAG!!!!

Varit på skolan idag, frisör hela dagen..

Fick bleka folieslingor på Viola-dockan:)

Sen gick dom igenom kundmottagningen som vi har nästa vecka på fredag..grymt nervös jag är inför det;/

Men det ska nog gå bra!

Nu sitter jag och väntar på att pappa ska plocka upp mig för att åka vidare mor rosvik och vara med Hannapanna..

Men jag bloggar mer ikv..puss  

Bara för att jag vill ha sommar igen!!!